Bortglömda platser
I det här brevet fokuserar vi på Urban Exploration, en hobby som ligger oss varmt om hjärtat. Att upptäcka gömda och glömda platser är kittlande och intressant. Vi har pratat med bokaktuella Sara Starkström, urbexare, författare och fotograf. Läs intervjun med Sara nedan och njut av hennes bilder.
/Röda Stjärnan-gänget
Foto: Sara Starkström, ur boken Bortglömda platser.
Rätt prylar för UrbEx-äventyret
Multitool med verktyg tillverkat av 2Cr13-stål och hölje av aluminium. Rejäl design och tilltaget format. Lanyard och fodral medföljer. Tång med kap, fil, platt- samt stjärnskruvmejsel, konserv- och ölöppnare, kniv och sågtandad kniv. Längd 170 mm. Längd ihopfälld cirka 105x40x23 mm.
Köp här för 329 kr.
Stridsryggsäck med laserskuret MOLLE-system. Ett stort antal fickor och fack. I de större facken finns nät och fästmöjligheter för små tillbehör. Försedd med kraftig vaddering samt avbärarbälte. Försedd med kardborre på den lilla fickan fram för till exempel patch. Från Mil-Tec.
Köp här för 589 kr.
Smidig softshelljacka
En av våra trotjänare i utbudet. Beprövad design, skönt och funktionell. Finns i olika färger. Bilden är från ett av våra UrbEx-äventyr i Baltikum.
Köp här för 949 kr.
Direct Action Deployment Bag
Nya insatsväskor från Direct Action, rymliga och mycket hållbara.
Svart Deployment bag är liknande en persedelpåse med en volym på nästan 50 liter. Tillverkad av hållbar 500D Cordura®.
Köp här för 579 kr.
Deployment bagen i diskret grön färg. Försedd med en bred justerbar axelrem och två rejäla handtag som omsluter även botten av väskan så den klara även tung last.
Köp här för 579 kr.
Intervju med Sara Starkström
Foto: Sara Starkström, ur boken Bortglömda platser.
Hej Sara! Berätta om ditt intresse för urban exploration! Vad är det du gillar med urbex?
– Jag har alltid varit intresserad av öde platser dit ingen annan vill gå, eller som få känner till. Min första utforskning gjorde jag redan som 9-åring då jag hittade en gammal bondgård. Det är något speciellt med platserna, just att de lämnats. Det får mig att undra varför, vad som hände och vem som levde eller arbetade där.
Hur länge har du hållit på med urbex? Hur kom du in på det?
– I vuxen ålder har jag hållit på i ungefär 10 år. Det började på riktigt då jag skrev en annorlunda guidebok om Berlin och hittade en gammal förfallen nöjespark i staden. När jag till slut lyckades besöka nöjesparken, där det fanns gamla clownstatyer, ett stort pariserhjul som gnisslade i vinden och ett övervuxet vikingaskepp, så var det en mycket speciell känsla. Att vara på en plats som funnits till för att underhålla, men som nu ligger öde och förfallen, känns ganska sorgligt och lite läskigt. Vad som hände med nöjesparken är också väldigt intressant, ur ett historiskt perspektiv (den gick i konkurs efter Berlinmurens fall), men framförallt utifrån den familj som ägde parken och deras livsöde. Efter besöket växte mitt intresse för bortglömda platser, att avbilda dem och visa det vackra med dem, inte endast att dokumentera dem.
Hur ser urbex-communityt ut?
– Vårt community är stort, eller i alla fall vidsträckt över hela världen. Jag har vänner på varje kontinent utom Antarktis. I början höll jag mig utanför communityt och gjorde allting på egen hand men under covid19 började jag prata med allt fler personer över nätet. Det skedde eftersom det var svårt att resa och jag träffade inte så mycket människor i verkliga livet. De vänner jag har fått har verkligen kommit att betyda mycket för mig. Vi visar våra bilder för varandra, talar om utrustning och redigering. Communityt består av ett par tusen personer som är intresserade av historia och fotografi. Många är väldigt kreativa på olika plan och vi inspirerar varandra och pratar dagligen. Jag har träffat några personer, men innan vi möttes visste jag inte hur de såg ut, hur gamla de var eller någonting annat utanför vårt gemensamma intresse. Vi talar inte om vardagliga ämnen och alla går under olika pseudonymer på nätet.
Foto: Sara Starkström, ur boken Bortglömda platser.
Vilken plats har gjort störst intryck på dig?
– Nöjesparken kommer jag aldrig glömma, även om den inte längre ligger öde. Jag har även varit på flera sanatorier (där man behandlade tuberkulos) i Sverige och utomlands. Dessa stora sjukhus ligger i regel avskilt ute i naturen och är egna små samhällen där människor tillbringade år av sina liv. Ofta är de helt självförsörjande med eget vattentorn och uppvärmning. Det finns kyrka, gymnastiksal, skola och allt det som behövdes. Innan 2020 var det svårt att sätta sig in i hur de levde där, hur det måste ha varit, vad de tänkte på. Nu kanske jag har fått en något större förståelse men det finns så mycket att berätta om dessa platser och personerna som var patienter eller de som arbetade där.
Har du något urbex-ställe du drömmer om att besöka?
– Jag har alltid en ny plats i kikaren. Jag drömmer om att återvända till Asien där jag vill besöka ett stort lyxhotell som blivit helt återtaget av naturen, det finns även en mängd andra storslagna platser att besöka där.
Har du några tips för att få till riktigt dramatiska urbex-bilder?
– Testa olika vinklar, gärna grodperspektiv och lek med ljuset. Att använda lång slutartid kan ju ge väldigt snygga effekter, till exempel när solstrålarna tar sig in genom ett fönster. Trappor kan bli fantastiska på bild, de blir riktigt snygga underifrån och kan se ut som snäckskal om det är en spiraltrappa.
Vad har du för tips till de som blir sugna på att testa urbex?
– Inom communityt har vi flera riktlinjer, den viktigaste är: ta inget utom foton, lämna inget utom fotspår. Leta reda på dina egna platser: det har vi andra gjort och det ligger mycket arbete och research bakom det. Vi respekterar och skyddar platserna och det är väldigt få som vill lämna ut information om någon plats till någon okänd. Fråga ägaren om lov, gå inte ensam och se dig för så att du inte gör dig illa. Och ta med matsäck.
Tack Sara!
Du kan köpa Saras bok här.
